Amerikansk ek - status 2022
Till slut verkar det som om eken har bestämt sig för att växa.
Endast en av de ekar som jag planterat dog efter vintern. De har vuxit olika bra och det verkar som att flera exemplar invintrat i tid. Dock verkar det som att märka ekarna från norra Minnesota i år invintrar tidigare än de från södra Manitoba.
I år har jag planterat en ny sorts ek. Quercus ellipsoidalis. Den tillhör rödekarna och fick tidigt riktigt röda höstlöv.
Nu skall de bara skyddas mot sork och andra skadedjur under vintern. Jag brukar använda granris.

Quercus ellipsoidalis under sommaren.

Quercus ellipsoidalis på väg att avlövas.

Quercus macrocarpa. Det exemplar som invintrat tidigast.











Trots den sena våren och det kylslagna vädret blommar krokusen troget i mitten av april
Den nordamerikanska rödlönnen, Acer rubrum, är känd för att ha fina höstfärger. Detta har verkligen förverkligats i år.
I fjol var det en av de nyplanterade lönnarna som fick fina höstfärger. Precis dom i fjol förändrades färgen tidigt och redan 11 september såg sen ut som nedan:
Så har hösten kommit.
Den importerade eken, Quercus macrocarpa, har vuxit lite. De ollon som såddes 2015 kom från Illinois i USA. Till denna säsong lyckades jag få tag på ollon från nordligare provenienser. En från norra Minnesota i USA och en från södra Manitoba i Kanada. Dessa har planterats på samma plats som ekarna i fjol för att jag ska kunna följa om det blir någon skillnad i hur de klarar sig.
Relativt tidigt på hösten märktes en förändring av färgen på bladen på de nya ekarna.
Helgens goda väder har skyndat på blomningen. En trotjänare är porslinshyacinthen, Puschkinia scilloides, som blommar med ljust blåstrimmiga blommor.
Blomningen i år är något senare i fjol.
Våren har kommit och med den börjar det synas lite växtlighet i rabatten. Det är alltid spännande att se vad som kommer upp.
Jag har särskilt väntat på att se om kejsarkronan klarat vintern. Tyvärr är detta sorgens dag. Då jag inte såg något valde jag att försiktigt gräva för att se om jag kunde hitta löken. Det gjorde jag, tyvärr var den alldeles mjuk och förstörd.
Kungsängsliljan, som ju också tillhör släktet frittilaria kommer dock upp. Avenså allium.
I fjol försommar gjordes ett besök i Luleå. I samband med att bilen parkerades vid polisstationen inte långt från Loet i Luleå såg jag en lönn som blommat och hade frön. En impuls gjorde att jag plockade några och satte i fickan. Tänkte så dem till hösten. Senare samma höst gjordes ett besök hos vänner i Båtskärsnäs. Deras granne hade en ganska stor lönn växande på tomten. Jag såg att den hade mogna frön. Försökte att stryka förbi tomten för att se om där förekom någon spontan föryngring av lönnen, men jag kunde inte upptäcka någon. Med hjälp fick jag ändå frågat om jag fick plocka frön från lönnen, vilket jag fick.
Dessa frön kom sedan att blandas med de enstaka frön jag hade från trädet i Luleå. Jag förvarade dessa i kylskåpet ända till slutet av 2015.
Jag har försökt att ta reda på hur man bäst odlar lönn och hittade information på nätet om det. Gemensamt var att fröna skulle stratifieras. Det fanns dock inte enhetlig information om hur länge. Jag bestämde mig dock för att stratifiera i cirka 3 månader och att under tiden hålla koll på fröna.
För någon vecka sedan var där ett frö som hade grott. Det gjorde att jag planterade samtliga i en kruka och redan efter en vecka har jag två exemplar på väg.
Jag har lyckats få ag på ekollon från mer nordlig proveniens. Dels från norra Minnesota, men även från södra Manitoba i Kanada. Det som kännetecknar dessa områden klimatmässigt är ju att där kan vara ruskigt kallt på vintrarna. I gengäld så är det ju betydligt varmare på sommaren samtidigt som växtsäsongen är längre.
Ekollonen stratifieras just nu men vissa exemplar har varit snabba med sin groddtillväxt i sådan grad att de fått bli planterade i krukor i stället.